Inside Out, Cirkus Cirkör

Idé, cirkusregi Tilde Björfors
Musik, text Irya Gmeyner, Pange Öberg
Scenografi, kostym Sigyn Stenqvist
Abstrakt kostym, skulptural konstruktion Lina B. Frank
Dramaturgi, cirkusmanus Mia Winge
Koreografi Dag Andersson
Cirkuskonstruktion Ulf Poly Nylin
Cirkuskoreografi Christian Vilppola
Ljusdesign Jenny Larsson
Mask Helena Andersson
Artister: Fredrik Deijfen, Andreas Falk, Jay Gilligan, Siri Hamari, Mirja Jauhiainen, Sanna Kopra, Anna Lagerkvist
Musiker på scen Irya’s Playground: Irya Gmeyner, Pange Öberg, Jon Bergström, Erik Nilsson, Ludvig Rylander

Att berätta en historia med hjälp av cirkusens estetik öppnar många möjligheter. Inramningen i föreställningen Inside Out är en klassisk cirkus och clownen, trapetsflickorna, jonglören och lindanserskan finns på plats. Clownen behöver inledningsvis någon som trampar på en cykel för att få ljus på scenen och en kostymklädd man dras lite ovilligt upp ur publiken. Detta visar sig sedan tillhöra själva föreställningen och på samma sätt plockas en kvinna ur publiken. Men hjälp av cirkusen byggs ett ramverk till en historia om kärlek, känslor, rädslor och döden. Vi får se hjärtat som växer från just ingenting hos kvinnan, till ett hjärta så tungt att det måste släpas likt en jättelik sten. Ungefär som i Tove Janssons ”Vem ska trösta knyttet”: Vad gör man med en snäcka om man ej får visa den? Vad gör man med alla sina känslor om man inte vågar släppa någon in på livet? Cirkus Cirkör leker med begrepp som redan hörs i titeln. In och utsida, vilket gestaltas både symboliskt, bildligt och bokstavligt.

Som bäst är det när cirkusen riktigt släpps loss i sin lekfullhet hos den hängivna ensemblen. Publiken är med och flämtar, skrattar, oooar av förtjusning inför hisnande luftfärder, virvlande dans av konster och fantasifulla trick. Live-bandet Irya’s playground är strålande och hjälper till att skapa kontakt mellan publik och salong och stundvis är det som att befinna sig på en riktigt bra konsert. Valet att ha live-musik på scenen i denna föreställning förstärker känslan av äkthet. Att det är på riktigt. Att livet är på riktigt. De klättrar fem meter upp i taket. På riktigt. Publiken känns, för att vara på Dansens Hus, ovanligt uppsluppen och åskådarna är verkligen medskapare till denna scenhändelse. Det applåderas mitt i föreställningen och det småpratas och kommenteras livligt i bänkarna.

Berättelsen kan väl verka en smula banal och skådespeleriet eller mimen blir ibland något överdrivet teatralt men det är lätt att ha överseende med. Det är en generös föreställning. Det, dansas, snurras, hoppas, klättras och rörelsen och små historier, finns ofta simultant på många platser i rummet, både på höjden och bredden. Cirkusen leker med tyngdlagen och bygger på  samarbete och timing och många talesätt kan med hjälp av cirkusen iscensättas. Att släppa taget! Att våga ta steget! Att kasta sig ut! Själva budskapet blir synliggjort i cirkuskonsterna.

Det blir en lagom söt historia som är lätt att ta till sitt hjärta. Cirkus Cirkör har verkligen hittat ett språk att kommunicera på och jag ser fram emot fler stora påkostade produktioner av denna grupp.