Irya Gemeyner och Pange Öberg träffades 2003 och började strax efter det göra musik ihop.
Irya hade bland annat varit med och startat upp Cirkus Cikör och varit frontfigur i bandet Urga medan Pange jobbat som konsertarrangör och manager.
Möten mellan dem båda var precis det som deras liv och kreativitet behövde just då för att utveckla dem som artister.
Deras samarbete resulterade i Irya’s Playground som även blev titeln på debutalbumet från 2008.
Det som hände sedan var att Irya än en gång blev kopplad till Cirkus Cikör då de bad om musik till deras show Inside Out. Iryna och Pange lånade några låtar från albumet samt skrev några nya.
”Vi var som ett liveband i föreställningen” berättar Irya.
”Det var lite som en livevideo där vi spelade och artisterna uppträdde, vilket gjorde en mix av konsert och show.”
Allt skulle sedan framföras under några föreställningar i Lund.
Några föreställningar blev sedan tre år och duon följde med showen världen runt.
”Det är ett fantastiskt sätt att nå ut till en publik som kanske inte annars hade gått på konsert. De är ju tvungna att sitta still och lyssna i tre timmar vare sig de vill eller inte och det är ju ett jättebra tillfälle.” säger Irya och skrattar.

Medan de jobbade med Cirkör skrev de som sagt en del nya låtar till föreställningen.
Fem av dessa ny låtar blev grunden till det som skulle komma att bli gruppens andra skiva, The Pain Of Letting Go som de nu släpper den 17:e April.

-Hade ni någon tidig vision med nya skivan?

Irya: Nej, inte när vi började. Det var mer en process under resans gång.
Vi hade väl en tanke kring att vi inte ville ha traditionella trumsetljud. Vi ville att trumljudet antingen skulle låta lite trummaskinskänsla, eller alternativt använda slagverk och göra beats av det.

Pange: De flesta ljuden är akustiska trum- och slagverksljud, som vi antingen låtit vara som de är eller kippt upp och loopat.
Vi tycker ju om det akustiska trumkänslan, men inte i form av ett traditionellt trumset.

-Hur gör ni när ni jobbar med er musik?

Irya: Det har varit väldigt olika. Men det brukar vara så att Pange och jag skriver skisser på varsitt håll som vi sedan utvecklar tillsamman. Ibland utgår vi från ett gitarriff, ett beat eller en textrad – men för det mesta en ganska klar idé som utvecklas så att det kanske inte är så mycket av originalet kvar.
Vissa låtar känns ganska självklara från början medan andra får man brottas lite med.

-Hur har tankarna varit om låtarna denna gång?
Något speciellt ni inspirerats av?

Irya: Vi inspireras ju hela tiden av saker runtomkring oss. Det kan vara allt från en bok man läst, en händelse eller resa. Det är ju väldigt personligt och oftast handlar det ju om människor omkring oss eller oss själva.
Vardagssaker eller saker som betytt mycket för en.

För att kunna jobba ordentligt med skivan avslutade Irya sina studier och Pange tog tjänstledigt på obestämd tid.
Skivan spelades in i en studio under studiokollektivet House On The Hill som drivs av konstnären Clay Ketter.
Här kunde de jobba med sina låtar i den takt de själva behövde för att uppnå bästa resultat. Med hjälp av ljudteknikern Carl Granberg har de hittat sin ljudbild som då blandar deras beats med elektroniska ljud och akustiska instrument.
I samband med releasen drar de för första gången ut på en turné i Sverige.
Duon blev ju låsta med Cirkus Cikör sist gång, så även om de turnerade och stod på scener runt om landet och världen för den delen, så åkte de ju aldrig som Irya’s Playground.
Det lär med andra ord bli en annorlunda sits både för publiken och för Irya och Pange att se dem som ensamt band, utan en show som målas upp till deras musik på scenen.
”Det blir ju ingen show på det sättet nej.” börjar Irya.
”Men vi är ändå ett sexmannaband, så helt avskalat blir det inte, och det blir ju i alla fall en full konsert denna gång.”