DN Kultur & Nöje

Cirkus som motkraft. Artisteri som värmer och väcker publiken ”Movements”

Cirkus Cirkör och Malmö stadsteater
Koncept och regi: Tilde Björfors. Text: Alexandra Loonin.
Kompositör: Irya Gmeyner
Scenografi: Fridjon Rafnsson och Fanny Senocq.
Kostym: Fridjon Rafnsson.
Med: Tom Ahlsell, Helen Al Janabi, Nedal Alsuoaf, Nasreen Al Janabi Larsson, Irya Gmeyner, David Eriksson, Javid Heidari, Oldoz Javidi, Karin Lithman, Ibraheem Manaem m.fl.
Scen: Hipp, Malmö stadsteater. Speltid: 2 tim.

I dunklet på Hipps stora scen sjunger Irya Gmeyner: ”A certain light can only be discovered in the dark.” Så är det, framför allt på teatern där mörker aldrig bara är mörker, utan även en källa till kreativitet. Och det krävs en särskild sorts mörker för att skymta ljus och hopp. I Cirkus Cirkörs och Malmö stadsteaters ”Movements” utgör flyktingars dystra berättelser fundamentet i ett poetiskt och musikaliskt verk som blandar teater, dans och cirkusartisteri, och som både värmer och väcker publiken.

En gång i tiden var Cirkus Cirkör framför allt en yster nycirkusgrupp som hittade på underfundiga variationer av cirkusens lyfta, roa, inte falla, inte tappa. ”Borders” från 2015 –första delen i den trilogi som ”Movements” är sista delen av – markerade en nyorientering mot något annat: mot ett större allvar och mot den pågående flykting krisen.

”Borders” var en svindlande vacker föreställning. ”Movements” är i jämförelse mindre spektakulär, kargare, och första akten har också en kantstött karaktär där det verkar vara meningen att de medverkande åtminstone till hälften ska misslyckas med vad de än företar sig. Det är en illavarslande akt som känns som ett blåmärke i bröstet. Andra akten får en helt annan, mer poetisk prägel och den hejdar sig för att, med utdragna, svepande scener, suggestiv musik och starka berättelser, håva in smärta och göra den till vår.

Som helhet är ”Movements” ett verk som sparar på cirkusmusklerna och satsar desto mer på det expressiva, uttrycksfulla där trädet återkommer som en symbol för både växande, rötter och rotlöshet – gröna fläckar i det svarta.

Jag kallade en gång ”Borders” för nycirkusaktivism och ”Movements” tar det snäppet vidare. I stället för att som tidigare leka med cirkusens konventioner frågar sig Tilde Björfors och Cirkus Cirkör vad vi egentligen ska använda cirkus till, och svarar: som en motkraft. Till slut går föreställningen på vatten och det är ju en hoppingivande avslutning på en trilogi som började under Medelhavet i ”Borders”.

Föreställningen präglas i hög grad av de länder och kulturer som de medverkande flytt ifrån
– Syrien, Afghanistan, Palestina – och Irya Gmeyners beresta sång och musik bidrar till att ge Malmö stadsteater en ny, internationell karaktär. Både uttrycksmässigt och tematiskt är det den mest genomtänkta iscensättning som jag sett av Cirkus Cirkör.