Rockmusik från cirkusarenan

APPLÅDER FICK ”Inside out” förvisso från början.

”Roligt rörig och rockig från början till slut”, berömde DN i sin recension efter premiären i Lund i september 2008. Sydsvenskans utsände kritiker lade till: ”Och hela tiden finns livskraften där – i briljanta cirkusnummer, i omsorgen om detaljerna och inte minst i Irya’s Playgrounds musik som med sin energi driver föreställningen framåt och bidrar både med extravagans och vemod.”

Kritikerkramade har Cirkus Cirkör varit förr. Men att gensvaret skulle bli så starkt – nittiosju procent av biljetterna har gått åt på de platser i världen där föreställning har spelats sedan premiären – anade nog allra minst Irya’s Playground; rockkvintetten som både medverkar och kompar på scen.

Så här hundra föreställningar senare har sångerskan Irya Gmeyner svårt att finna en förklaring.

– Vi förstår faktiskt inte riktigt varför det gått så bra, säger hon och söker orden bakom sin thaitallrik. Föreställningen är ju emellanåt ganska… tafflig, inte alls så proffsig och slipad som till exempel Cirque de Soleils shower i Las Vegas är. Men kanske är det just det, det fumliga och mänskliga, som berör?

Hennes bandkollega, medkompositör och tillika sambo Pange Öberg, till vardags agent på artistföretaget United Stage, ser framgångarna som udda i dagens så nedladdande och konkurrensutsatta MP3-värld.

– När man berättar om det här för folk i musikbranschen som inte har koll på ”Inside out” så tror de inte på det. Vilken spjutspetsföreställning med rockmusik har sålt ut femtio kvällar i Stockholm, som vi har gjort? Hur många spelar för ett utsålt Annexet tre kvällar i rad? Det är… bisarrt.

Turnélistan har hittills omfattat Sverige, Finland, Norge, Ryssland, England, Italien, Tyskland, USA och Frankrike. Efter den nu pågående Sverigeturnén i samarbete med Riksteatern väntar Nya Zeeland, därpå Norge igen samt Wales. Planer finns därpå för ytterligare Europaturnéer samt både USA och Australien, intresse har visat till och med från Sydamerika. ”Inside out”-cirkusen lär rulla på en bra in bit in i 2012. FÖR IRYA’S PLAYGROUND har medverkan i showen inneburit ett oväntat genomslag: 1,7 miljoner Myspace-träffar, medieuppmärksamhet, en massa sålda exemplar av debutskivan, mixad ihop med Ebbot Lundberg, som erövrade en femteplats på svenska topplistan. Bandet bildades redan för fyra år sedan. De hade gjort spelningar på punkklubbar i Schweiz(!), i New York, Berlin och Hultsfred och arbetade med sitt förstlingverk när ”Inside out”-regissören Tilde Björfors fick höra några av låtarna. Hennes idéer på en hel föreställning ”om hjärtat och att följa sin inre kraft” hade då, vintern 2007, börjat ta form och deras filmiska crossoverpop med Irya Gmeyners uppfordrande röst längst fram tangerade rätt precist hennes idéer. De fick uppdraget. Bandets låtidéer och cirkusartisternas akrobatik har ”korsbefruktat” varandra. En konstruktiv friktion.

– Vi bollade hela tiden kring vilken låt som skulle passa de olika scenerna och cirkusnumren. I några fall skrev vi nya låtar utifrån den känsla Tilde beskrev och letade oss fram tills det stämde. Ibland lyfte vi ut låtavsnitt som blev återkommande instrumentala teman i föreställningen som skapade kontrast och tempo. ”Inside out” har ju sparsamt med dialog så den lämnar väldigt mycket utrymme för musik, påpekar Gmeyner. SKIVKRITIKER HAR LIKNAT hennes röst vid den unga Patti Smiths, fri och ohyvlad. Smith är förvisso en inspirationskälla, men den här gången har sådant som Marianne Faithfulls ”Broken English”-album, Cat Power, rhythm&blues-ikonen Irma Thomas och det högblanka elektronikabandet Phoenix från Versailles betytt mer.

– Vi försöker väl blanda den här lite kalla dansbeat-grejen med varma akustiska inslag. Och min röst drar ju inte alls åt danshållet.

Era texter rymmer mycket av det ”Inside out”-affischen utlovar: ”en cirkusshow om något så enkelt som livet”. Ni skriver om mod, integritet, åldrande, kärlekens villkor och drömmar – ett slags soundtrack till just en människas liv.

– Det har varit väldigt viktigt för oss att kunna relatera och kunna stå för hela textinnehållet. Hade vi inte lagt så mycket tid och kraft på dem så hade det här nog inte funkat så bra utomlands. I England till exempel har vi fått väldigt många reaktioner på just texterna. I Sverige lyssnar man nog inte på vad engelska låttexter handlar om på samma sätt.

Låtarna beskriver också risken för att fastna i mönster. I ”Sold my luck” – i föreställningens slutnummer – sjunger du ”It’s time to make a real break with my past”.

var det för sent… ”I sold my luck”. Fast den handlar väl också om mig och de situationer som jag hamnade i på den tiden. LIVSFRÅGORNA SOM Cirkus Cirkör brottas med denna gång tycks ha fäst i publiken. Också bandet har fått många reaktioner och brev.

– Folk känner sig drabbade; det har vi hört från så många efter föreställningen. Någon skrev: ”Nu har jag sagt upp mig från jobbet och tänker göra något annat med mitt liv…”, säger Irya Gmeyner.

Ur ett konsertperspektiv är multimediashowen ”Inside out” dessutom kanske en fingervisning om framtiden:

De popmusiker som vill kunna försörja sig i detta nya decennium behöver bjuda på mer än coola riff, för små Nudiejeans och hårvax. Utbudet är enormt, konsertgagerna dumpas och konkurrensen tilltar. Inte ens de artister som ständigt uppmärksammas – som ”Idol”– kandidaterna – säljer nödvändigtvis bra med CD-skivor och nätfiler i dag.

– Det är supersvårt att nå ut för ett band, det finns hur mycket bra svensk musik som helst som aldrig lyckas med det. Att turnera med den här föreställningen har lärt mig jättemycket om vikten av att hänga upp musiken på något annat och mer än bara just musik – precis så som till exempel The Knife gör med deras operaföreställning eller Ingenting när de spelade på Dramatens stora scen, säger Pange Öberg. Med ”Inside out” har vi, ett litet rockband, fått en plattform som vi aldrig skulle kunnat ha skapat själva.

Det kommer att bli torftigt för er när det här cirkusturnerandet är avslutat – att åter stå på sketna rockklubbar och harva, utan lyxig ljussättning, fullsatta hus och spektakulära trapetskonstnärer.

– Vi gjorde en sådan spelning förra året på en klubb i Tammerfors i Finland, säger Irya Gmeyner och ler plötsligt brett. Ljudet lät piss, vi hann knappt men något soundcheck och allt var rätt kaosartat, men det var kul ändå, det var också en stor kick.