Metro

Recension
Scen: Dansens Hus – Stockholm
Verk: Inside out
Regi: Tilde Björfors
Musik: Irya Gmeyner & Pange Öberg (Irya’s Playground)

För att förstärka det som skedde på scenen spelade ett band som heter Irya’s playground. Musiken och texterna var fantstiskt träffande och berättade en story skulle man kunna säga. Jag rös ända in i hjärtat.

I fredags var jag och såg Cikus Cirkörs föreställning “Inside out” på Dansens hus här i Stockholm. Jag hade höga förväntningar då de brukar bjuda på föreställningar som är otroligt bra.

Vi hade fått platser på allra första raden. När vi kom in i salongen såg vi en helt vitklädd och vitmålad man stå och fixa på scenen. Vi satte oss på våra platser och då kom han fram och skojade lite med oss. Självklart lyckades han även skrämma mig så jag hoppade till i stolen. Han skrattade nöjt.

Under tiden hade någon börjat skicka runt stora tavlor i salongen. Jag undrade förstås vad det var på den och fick snart svar. Det var en stor överkryssad kamera på den ena och en stor överkryssad uråldrig telefon. Ett innovativt sätt att säga till publiken att stänga av mobil och ej fotografera tycker jag. En man som var klädd som cirkusdirektör gick också runt och fixade på scenen. Vi fick också veta att en av artisterna hade skadats under uppvärmninen så de hade fått göra om föreställningen lite. Otäckt. Snart släcktes ljuset i salongen och föreställningen satte igång.

Vi fick följa ett cirkussällskap som var fantastiskt skickliga på olika saker. Dessa tog sig an två “vanliga” människor och försökte få dem att släppa på sina spärrar och våga leva. För att förstärka det som skedde på scenen spelade ett band som heter Irya’s playground. Musiken och texterna var fantstiskt träffande och berättade en story skulle man kunna säga. Jag rös ända in i hjärtat.

Under föreställningen fick vi se ett antal våghalsiga akrobatakter. Jag fascineras av hur otroligt starka de är. Rent fysiskt. Ingenting ser ut att vara jobbigt. Inte ens då två tjejer gör ett nummer i en trapets högt över marken. Den ena hänger i trapetsen med en hand och den andra hänger i hennes fötter. De snurrar upp i trapetsen och ner igen, de gör volter och annat avancerat. Det ser ut som de dansar, varje rörelse är oerhört smidig. Jättehäftigt.

Mitt favoritnummer var nog när en av killarna stod inuti en stor rockring och snurrade runt på scenen. Svårt att förklara här hur det såg ut men det var riktigt häftigt!! Titta på klippet nedan så får du ett smakprov.

Hade det funnits biljetter kvar skulle jag vilja gå och se föreställningen igen. Flera gånger. Tyvärr är det slutsålt fram till sista föreställningen så det blir nog inte aktuellt. Den här föreställningen berörde mig så troligt mycket. Musiken och akrobatnumren ihop gjorde så att hjärtat knottrades! Jag önskar så att jag fick se den igen!