Scen
Cirkus Cirkör “Inside Out”
5/5
Hjalmar Bergman Teatern
Medverkande: Anna Lagerkvist, Andreas Falk, Jens Engman, Jay Gilligan, Mirja Jauhiainen, Sanna Kopra, Angela Wand, Fefe Deijfen.

Irya’s Playground: Irya Gmeyner, Pange Öberg, Povel Ohlsson, Ludvig Rylander och David Calgaro.
Idé och regi: Tilde Björfors

FOTOGRAF: KICKI NILSSON

Relaterat

En eloge till musiken framförd av Iryas Playground. Den är så långt ifrån skränande cirkusmusik man kan tänka sig. Istället ger bandet inte bara bakgrund och stämning åt föreställningen, det stödjer och driver på de olika scenerna och färgar oss inombords i mötet med berättelsens aktörer med ett sound som känns helt uppdaterat och samtida.

Det sägs att människan är den enda varelsen på jorden som vet att hon skall dö.
Men varför lever vi och varför måste vi dö? 
Den enkla och evigt svåra frågan besvarar Cirkus Cirkör på sitt eget geniala sätt i föreställningen ”Inside Out”. Måndag och tisdag den här veckan har de gästat Örebro med två fullsatta föreställningar på Hjalmar Bergmanteatern.
Cirkus Cirkör är ett framgångsfenomen inom svensk underhållning genom att kombinera den traditionella cirkusens akrobatik-nummer med teater buren av modern musik. Det är på en gång igenkännligt och mycket gammalt. Inte minst därför att ensemblen så tydligt markerar gycklaren, narren eller clownen. 
En roll som sedan urminnes tider inneburit att vara den fredlöse i sin samtid, någon som tillåts att gå ut och in i sociala strukturer. Gycklaren erbjuds en tillfällig tillhörighet som avslöjar något om oss själva på ett så tydligt sätt eftersom han eller hon kan lämna det vi är fångna i.
Om vanlig cirkus är en rad tämligen traditionstyngda stereotypa framföranden av ekvilibristik och djurtämjningar, är Cirkus Cirkör i en mening cirkusens natt- eller drömsida. Föreställningen är fylld av märkliga och symboliska metamorfoser där det burleska och bisarra tillåts träda fram.
I ”Inside Out” möter vi den unga kvinnan och den åldrade ballerinan. Den sistnämnda är i slutet av livet, den unga kvinnan på väg ut i det. Båda bärs av rädslor, den unga att våga fullt ut, den åldrande av hur kroppen alltmer begränsar henne. 
Den unga kvinnan spelas övertygande av Anna Lagerkvist, ballerinan, med tydliga clowndrag och bländande utspel, av Angela Wand. Tillsammans blir de motpoler i en livsavgörande dragkamp som under föreställningens gång mycket tydligt sluter sig i en cirkel – livets cirkel: vi lever alla våra egna liv och alla andras samtidigt i en evig våg av födelse och död. Men det är Nu vi måste leva och det är här vi kan uppleva kärlek i olika former.
Cirkus Cirkörs framgångar beror mycket på den lysande balansen mellan fullständigt hänförande akrobatik, cirkusens speciella stämning men också en medveten och tydlig gestaltning som går genom hela föreställningen. Ingenting tillåts ta överhanden utan allt blir en mycket njutbar, för att inte säga perfekt, helhet.
Det som i en traditionell cirkusföreställning ofta blir en imponerande men en smula kylig uppvisning, blir här insatt i ett sammanhang med en mycket medveten poetisk ansats som formas till en lärande berättelse. 
Den tar vi som besökare med oss därifrån i olika grader av insikt efter våra egna livserfarenheter och förmågor. Det kan inte bli annat än mycket sympatiskt, och som i just den här föreställningen i dubbel mening sker med ett i grunden stort bultande hjärta.

Till sist också en eloge till musiken framförd av Iryas Playground. Den är så långt ifrån skränande cirkusmusik man kan tänka sig. Istället ger bandet inte bara bakgrund och stämning åt föreställningen, det stödjer och driver på de olika scenerna och färgar oss inombords i mötet med berättelsens aktörer med ett sound som känns helt uppdaterat och samtida.