Expressen

Det här är totalteater. Det är skruvad action, drömsk komik och
medrockande livemusik.

INSIDE OUT
Dramaturgi och manus: Mia Winge |
Idé och regi: Tilde Björfors |
Musik och text: Irya Gmeyner och Pange Öberg |
Cirkus Cirkör | Spelplats: Södra Lekplatsen bakom Mejeriet i Lund |

På premiären i förrgår av Cirkus Cirkörs nya föreställning Inside Out, hamnar jag bredvid kompaniets cirkuskonstruktör. När jag slagit mig ner på stolen som är avsedd för pressen, synar han mig en stund och säger sedan något om min relativa ungdom. “Och hur länge har du skrivit då?”, och när jag svarar säger han: “Jaha, men då har du ju hunnit göra dina misstag.”
Att göra sina sura misstag är enda sättet. Men i efterljuset av Cirkus Cirkörs på många vis fantastiska föreställning i lördagskväll, finns det anledning att fundera över nycirkusens utmaningar och villkor. Akrobaten Anna Lagerkvist har en central roll i ett veritabelt allkonstverk; välrepeterat och cirkustekniskt briljant, men hon föll huvudstupa, utan säkerhetslina. Det kunde ha gått riktigt illa och vi som bevittnade händelsen kan aldrig se en baklängesvolt från gungbräda igen, utan att tänka på risktagandet. Kvällen slutade med en kropp på en madrass, ambulanssirener och så småningom goda nyheter. Gränsen mellan hisnande roligt och dödligt allvar. När pirret i magen förvandlas till en stelnad grimas.

Inside Out är andra delen i Cirkus Cirkörs planerade trilogi om kroppen. I 99% Unknown (2004) gestaltades kroppens insida som halsbrytande rock’n’ roll. Inside Out handlar i sin tur om själens möte med fysiken. Om modet att överträffa vardagskontrollen, om samtidsmänniskans logiska tänkande när det möter cirkuslivets uppochnedvända universum. Härmed rör sig Cirkus Cirkör tillbaka mot sitt ursprung och traditionen. De leker med cirkuskonsten som plats; som mentalt rum och scen, i vad de själva benämner som en hyllningsföreställning.
Mitt i manegen snubblar en flicka fram med sitt hjärta i handen. Hon är en av två personer som ser ut att ha ryckts in i rampljuset från sina platser i publikhavet. Och hon har nyss fallit ihop på scengolvet, räddats till livet igen av ett galet cirkusfölje och upptäcker nu sig själv på nytt med livsmuskeln bokstavligen utanför kroppen. Hjärtat som symbol ska återkomma och varieras: i form av ett jättehjärta som är förbundet med flickan via en navelsträng, som guppande blodplättar i människostorlek, som ljudet av pulsar som slår. Allt detta ska sättas i relation till sin motsats, framför allt genom lindansaren och magikern Sira Hamaris säregna rollkaraktär, som vid upprepade tillfällen faller ihop till en livlös trasa. Och sedan reser sig igen på tåspetsar, till synes viktlös.

Det här är totalteater. Det är skruvad action, drömsk komik och medrockande livemusik. Det är cirkuskonst på högsta internationella nivå, framförd med smittande värme. Cirkus Cirkör är antagligen det allra starkaste vi har inom svensk scenkonst, och ändå fortsätter premiärincidenten att slå som ett eko mellan revbenen. Konstens pris. Hur mycket väger egentligen ett hjärta?

Malena Forsare
kultur@kvp.se