MÅNDAGSINTERVJUN: Filmkompositören Irya Gmeyner delar med sig av hur hon komponerar musik för film och serier, att låta musiken vara en del av helheten snarare än ett komplement, och om flera spännande musiksläpp framöver.

Irya Gmeyner är filmkompositör, låtskrivare och producent som under de senaste åren haft fullt upp med att komponera för film, skriva ny musik under soloprojketet April Snow och flera spännande samarbeten med artister som Ane Brun, Mapei och Joy. Nu är hon aktuell med musiken till TV-serien Tunna blå linjen som redan uppmärksammats och rosats i media.

Du har tillsammans med Martin Hederos skrivit soundtracket till SVTs dramaserie Tunna blå linjen, vad ledde fram till det här uppdraget?
Vårt samarbete inleddes när vi skrev musiken till SVT dramaserie Systrar 1968. Det funkar så himla bra och var ett väldigt roligt samarbete. Med Systrar 1968 ville vi få in en lekfull livekänsla med 60-tals doft, där vi spelade in större delen av musiken live i Studio Rymden. Vi fick mersmak av att skriva ihop och var sugna på att skriva något mer nutida, så när vi fick frågan om att göra musiken till Tunna blå linjen som utspelar sig i Malmö i nutid så var svaret JA!

Hur går du tillväga för att lyckas fånga manusförfattarens eller regissörens vision med din musik?
Jag börjar alltid med att läsa manuset för att få en känsla för berättelsen, energin och vilket mood serien eller filmen har. Nästa steg är att förstå och förstärka regissörens vision och idéer och utifrån det jobbar Martin och jag med att skriva och spela in skisser på teman och moods som regissören och kreativa teamet får höra och ge feedback på. Och utifrån feedbacken fortsätter vi att utveckla musiken och gå djupare in i processen ju mer serien tar form.

Kan du berätta lite hur ert samarbete sett ut under skapandet? 
Martin och jag börjar ofta med en inspirationsdag då vi pratar ihop oss om vad vi hör och vill göra utifrån regissörens vision. Vi lyssnar på musik och gör en spellista med inspirationslåtar och pratar om vilka instrument vi ska bygga soundtracket på och tankar kring energi och moods. Sen åker vi till någon skrivarstuga på landet med min bärbara studio och jobbar intensivt några dagar för att komma fram till vad vi vill komma åt. Då sitter vi med min dator och mikron och Martins keyboards och spelar ihop tills vi känner att vi är något på spåret. Sen redigerar jag i min studio och gör pålägg och tar det vidare. Därefter ses vi med jämna mellanrum, lyssnar och utvecklar tills vi känner oss redo för att blanda in andra musiker och samarbetspartners. Povel Olsson har varit med under processen, han har bidragit med trumvärldar och har skrivit delar av scoremusiken med oss. Jag och Povel har också gjort rawmixar som filmteamet kan jobba med under processens gång.

Hur viktigt är det med en röd tråd i soundet när en skriver musik till serier?  
Jag tror att det är väldigt viktigt för att få en tydlig helhetskänsla. Om soundtracket är en del av filmen snarare än ett komplement, så får jag oftare en starkare känsla av filmen eller tv-serien om jag känner denna helhet. Det handlar om allt från manus, regi, skådisar, bild, klipp och energi. När allt hänger ihop så blir det en helhetskänsla.

För någon som vill börja skriva musik till rörlig bild, har du några tips? 
Jag tror att det är viktigt att förstå vad det är en vill förstärka eller underbygga, vad musiken ska tillföra scenen. Behöver scenen få energi eller allvar eller behöver den lättas upp eller tillföra spänning. Att försöka förstå regissörens vision och bidra med något som kan lyfta scenen.

Och till sist – du är aktuell med fler släpp i vår, kan du berätta lite om dem? 
Ja, under mitt alias April Snow har jag släppt en EP med en duett med Ane Brun som heter Shapes Of Dreams och så kommer det en skiva som heter YOU senare i vår. Stora delar av skivan skrev jag under en jobbig skilsmässa.
Soundtracket till Tunna blå linjen, som heter Thin Blue Line, släpptes den 15 januari och 19 februari släpper jag en till EP med We Fucked it Up. Det är väldigt spännande och lite läskigt att släppa nytt!