Pange i bygget

Kultur & Nöjen.
Irya’s Playground
The Pain of Letting Go
Live ikväll på Mejeriet i Lund
Anna Jadéus, Arvid Öberg, Anna Bergvall och John Hugardt.
Uppvärmare är I’m Kingfisher.

Han är fortfarande känd som Mejeriets starke man, trots att det är sexton år sedan Pange Öberg lämnade Mejeriet.
Men inte för gott. Ikväll är han där igen, som musiker i bandet Irya’s Playground som han leder tillsammans med Irya Gmeyner.

”Exclusive. For Chuck Berry only”, står det på en skylt som fästs på Pange Öbergs toadörr på Stora Fiskaregatan i centrala Lund. Tillträde förbjudet för alla utom Chuck Berry.

Den där gäller inte längre. Och frågan är hur bokstavligt man ska ta den. En sanning är att varhelst stjärnorna får ta sig, dit har också Pange Öberg tillträde. Han hör till den inre, exklusiva kretsen.

Han har jobbat med musik och med stjärnor sedan han var sexton, då han engagerade sig i den ideella Musikföreningen Folk å Rock och började arrangerade konserter i olika lokaler i Lund – inte minst på Pub Sparta, vägg i vägg med Olympen.

Sedan dess har han samarbetat med många och stora artister, om än oftast på arrangörs- eller agentsidan. Men nu är det slut på det. Sedan han träffade Irya Gmeyner och de blev ett par, både professionellt och privat, har den egna musiken blivit första prioritet.

– Jag vill inte sitta där – 75 år gammal och bitter – och inte kunna se mina barn i ögonen för att jag inte gjort det jag velat göra i livet, säger Pange Öberg. För mig var det ett stort steg. Eller: egentligen var det inte så stort, men det är alltid stort innan man gör det. Men jag var tvungen att ta det här på allvar. Detta är på riktigt. Jag bestämde mig för att dra ner rullgardinen för allt annat, oavsett vad folk tycker. Jag måste göra det här.

Så han tog tjänstledigt från United Stage, management- och konsertproduktionsbolaget, där han är delägare och varit knuten till sedan hans eget bolag köptes upp i början av 00-talet. Under arton månader, då Irya’s Playground inte minst turnerade som Cirkus Cirkörs okonventionella rockorkester, avstod han från denna givna födkrok och fick istället försörja sig på det egna musicerandet.

Efter denna långa världsturné, som tog bandet till tre kontinenter och spelningar på allt från klubbar till teaterlokaler med 2600 pers i publiken, har de landat i Lund där de skapat musiken till sitt andra album. Inspelningarna har gjorts i en studio i Stora Uppåkra, där konstnären Clay Ketter har ett hus med dörrarna öppna för kreativt tänkande människor.

– I skrivprocessen inför den här skivan har saker ställts på sin spets, säger Irya Gmeyner. Det är ganska svårt att landa i vardagen efter en sådan turné, och allvaret skärptes av den negativa tonen som finns i branschen. Det är svårare att sälja plattor, svårare att få betalt för konserter. Många av våra vänner håller på att gå under.

– Och då har jag också börjat tänka tanken: jag kanske inte kan försörja mig på musik längre? säger hon. Verkligheten ser inte ut som den gjort, så jag kanske ska utbilda mig till något annat? Men varje gång jag försökt bryta upp har musiken grabbat tag i mig och sagt ”Du ska inte försöka smita ut bakvägen här inte”. Jag var tvungen att ta det på allvar, att göra det fullt ut – och inte samtidigt gå och leta jobb och smida backup-planer.

Pange Öberg är tillbaka på United Stage, men han har bestämt sig för att inte jobba med just musikdelen – att vara fixare åt andra artister.

– Det där har jag gjort sedan jag var sexton, det får räcka. Med det sagt: Jag är jättestolt över det jag åstadkommit. Det har varit skitkul. Men det räcker, nu vill jag göra andra saker.

Att vara stolt är en sak, att vila på sina lagrar eller sammanfatta sin insats är något annat. Pange Öberg är en viktig del i det som varit och är kulturstaden Lund, men han är inte redo för stadens kulturmuseum.

– Jag har inget negativt att säga om den här Popstad Lund-grejen på Kulturen, men jag vill inte vara en del av det där. Jag vill inte ägna mig åt museal verksamhet, jag känner mig för ung för det.

Han är förstås ändå starkt förankrad i Lund. Kontaktnätet är större än så – han håller kontakten med bransch och artister; Jerry Lee Lewis skickade till exempel en mejlhälsning häromveckan – men det finns en särskild samhörighet med jämnåriga som umgicks i samma kretsar i Lund på 1980-talet. Där finns inte bara musiker, utan också branschentreprenörer som komikerna Anders Jansson och Johan Wester från Hipphipp. Pange Öberg var producent för den Hipphipp-show som sattes upp på Olympen.

– Det är inte konstigare än att jag och mina barn satt och tittade på Hipphipp på tv, tyckte det var skitkul, och snart satt jag med Anders och Johan, och vi sa ”shit, ska vi inte göra något kul ihop?”. Vi tänkte på gamla Olympen, kollade om det gick att hyra, och så kom det… var det två- eller trehundra tusen pers? Jag hade ingen teater- eller producentvana, men vi klickade.

– Man ska inte underskatta känslan av samhörighet, hur människor som växt upp ihop har något gemensamt, utan att det behöver vara uttalat, som man lätt kan bygga vidare på. Utan jämförelser i övrigt: Jag läste i en tekniktidning om U2 och deras 360°-turné, den med klobygget, och det visade sig att nästan alla de tekniker som jobbar nära U2 är sådana som jobbat med dem från allra första början. De har vuxit till sig tillsammans.

Mejeriet är också en del av hans uppväxt. Pange Öberg var 21 när den långa kampen för ett kulturhus resulterade i att Folk å Rock och andra föreningar fick ta de gamla mejerilokalerna på Stora Södergatan i besittning.

– Det vi gjorde var ju viktigt, och Mejeriet är fortfarande viktigt. Jag är inte på något vis delaktig längre, men jag bryr mig och vill att det ska gå bra. Ibland går vi ner dit, jag får kickar av att se band där. Det är absolut inte obekvämt längre.

– Men som med allt i livet man återvänder till kan jag känna: ”Gud, så litet det är!”. När vi öppnade var det så gigantiskt, men efter att ha gjort sådant som vita konserten med Kent på Stockholm stadion känns Mejeriet som ett vardagsrum.

Irya’s Playground

På nysläppta albumet ”The Pain of Letting Go”, som är bandets andra, medverkar musiker som Povel Olsson, Bebe Risenfors, Linnea Olsson, Martin Hederos och Christine Owman. Det mesta spelas ändå av Irya Gmeyner och Pange Öberg som tillsammans skriver låtarna. Live ikväll på Mejeriet i Lund ingår också Anna Jadéus, Arvid Öberg, Anna Bergvall och John Hugardt. Uppvärmare är I’m Kingfisher.

Pange Öberg

Efter avhoppet från Mejeriet var han med och öppnade klubben Palladium på Stora Södergatan i Lund. ”Men jag upptäckte rätt snart att jag var ingen krögare”, säger han idag. I tio år var han manager för Thåström, med start vid tiden för Thåströms återkomst till svenska språket och det andra genombrottet 1999. Han har också varit manager för Timbuktu samt Kents agent. År 1997 arrangerade han en Europaturné med rocklegendarerna Chuck Berry, Little Richard och Jerry Lee Lewis. Samma år startade han Kalasturnén, som dansade genom landet under åtta somrar. År 2003 hade ”Hipphipp – på riktigt (paw rihk-titt)” premiär i Lund. Han var producent för föreställningen.

Irya Gmeyner

Hon var med och startade nycirkusgruppen Cirkus Cirkör, år 1995, med Tilde Björfors. Hon var sångerska i gruppen Urga, som gav ut tre album 1997–2000. Efter Urgatiden har hon uppträtt både som frontfigur för The Gmeyner (med Conny Nimmersjö från Bob Hund och trummisen Brady Blade) och som soloartist. Hennes föräldrar föddes i England, men hon växte upp i Delsbo i Hälsingland. Som tonåring försörjde hon sig som balalajkaspelare på gatorna i York.