Irya Gmeyner: ”Tunna blå linjen” har varit min vardag i två år

Uppåt 2,2 miljoner svenskar följer polisserien ”Tunna blå linjen” i SVT. Bakom musiken till succén finns låtskrivarna Irya Gmeyner och Martin Hederos vars låt ”Urban city” redan har toppat Spotifys Viral 50-lista.

Genomslaget är extraordinärt.

Vardagligheten, trovärdigheten i skildrandet av det bök­iga polisarbetet ihop med de närgångna relationsskildringarna berör:

Hittills har intresset för serien resulterat i 1 500 artiklar i de svenska medierna. Enbart Sydsvenskans Facebookgrupp ”Snacka om Tunna blå linjen” har nu över 4 000 medlemmar som dissekerar och analyserar varje avsnitt.

Att händelserna i serien dessutom tryfferats med nyskriven musik har lyft intresset ytterligare.

– Vi har velat hitta en tidlös känsla som ändå känns här och nu. Någon slags storstadsenergi, säger Irya Gmeyner.

– Inspiration har vi hämtat från framför allt Massive Attack och Daft Punk, men också Thom Yorke i Radiohead.

Hennes uppväxt och väg till tv-serien och topplistorna har varit lika kringelikrokig som händelserik:

Irya Daniela Fanny Natascha Gmeyners mormoder flyttade från Österrike till London under andra världskriget. I England fanns systern, författaren Anna Gmeyner, som också skrev pjäser och manus och hade arbetat med Bertolt Brecht i Paris, där Iryas mor föddes 1953.

– Jag blev till på en färja på väg till London när min mamma skulle hälsa på sin pappa och syskon, och mamma flyttade senare till England där vi bodde i några år.

Familjen flyttade sedan till Sverige där gröna vågen stod i full 70-talsblom. De hamnade i Delsbo. Kollektivboende och lokal folkmusik följde.

– Fast jag flyttade tillbaka till England efter nian och försörjde mig som balalajkande gatumusiker.

Ett år senare flyttade hon in i ett brokigt kollektiv i Barkarby och började spela teater, sjunga och skapa konst. Ur detta uppstod nycirkusgruppen Cirkus Cirkör. Snart också musikkollektivet Urga, där Gmeyner skrev musik inspirerad av judisk klezmermusik i slutet av 1990-talet.

– Sedan dess har det bara rullat på, konstaterar hon. Det blev världsturné med Cirkus Cirkör i tre års tid och Urga gjorde över sju hundra spelningar runt om i världen. Vi fattade inte själva vad det var som väckte sådana reaktioner.

Irya Gmeyner ser i dag likheter med den tiden och uppmärksamheten som hon och Martin Hederos nu fått för sin musik till ”Tunna blå linjen”.

Den plötsliga och oväntade vändningen kom vintern 2019 när hon fick mejl från det Lundabaserade film- och tv-bolaget Anagram. De ville att hon skulle provskriva musik för en tv-serie.

– Jag minns att jag satt en hel natt med ”Urban city”-låten och testade olika beats och försökte hitta känslan och kände att jag ”bara måste få det här jobbuppdraget, annars har jag inga inkomster alls snart och inget framför mig”.

Filmbolaget fick tre låtskisser – och hon och Martin Hederos fick uppdraget.

– I två år har det varit min vardag att jobba med musiken för serien. Martin har varit med då och då – för han har varit ute och turnerat väldigt mycket under den här tiden – så jag har haffat honom när han var hemma. Men när pandemin bröt ut fick vi mer tid att skriva ihop.

Vad är er styrka som låtskrivarteam?

– Vi har en fantastisk jobbkemi och är båda personer som bara kastar oss ut och testar idéer. Jag är bra på melodier och att hitta rätt i en känsla och Martin är en så otroligt bra musiker och dessutom snabb och närvarande i det han gör, konkluderar hon.

Varför har en del låttexter också skrivits på engelska?

– Det är för att tv-serien ska sändas utomlands och producenten ville ha in musik i den med både bitar på engelska och skånska dialekter, svarar hon.

Gmeyner och Hederos har också haft i uppdrag att skapa en särskild låt för varje avsnitt som fått ta extra plats. Soundtracket till de laddade scenerna mellan poliskollegorna Magnus (Oscar Töringe) och Sara (Amanda Jansson) har hämtats från Irya Gmeyners eget musikprojekt April Snow.

– Flera av just de låtarna uppkom ur min egen jobbiga skilsmässa och nu kunde jag genom Magnus och Saras kärlekshistoria skriva klart dem, säger hon.

Körstycket ”Sara’s remedy” i tv-serien har inslag av ursvensk folkmusik och samtidigt en östeuropeisk utåtriktad och utlevande känsla. Hur kom den till?

 

– Seriens Sara kommer ju från Norrland, där jag är uppvuxen, och jag tänkte på den lite ödsliga stå-på-berget-och-se-ut-över-skogarna-känslan som inleder låten. Men också på just den östeuropeiska och kraftfulla traditionen som möts i låten – och som det finns så mycket av i Malmö.

De många tunga ämnena i serien ville hon och Hederos förse med en nerv som skulle bära berättelsen framåt.

– Det östeuropeiska kanske kommer lite från min släkts historia, men vi ville också hitta en mix i seriens musik. Det finns ju väldigt många kulturer i Malmö som kan appliceras på vilken storstad som helst i världen, säger hon.

Du har i många år pendlat mellan Stockholm och Skåne, som är väsensskilda platser. Skulle musiken i ”Tunna blå linjen” kunnat fungera lika bra i Stockholm?

– Jag tror mycket på att inte vara för smart när man gör musik. Jag vill i stället följa min känsla för att det ska kännas på riktigt. Hade den här tv-serien spelats in i Stockholm så hade den nog lätt blivit lite för kreddig och smart, tror Irya Gmeyner.

Hon beskriver hur hon velat ta fram människorna i tv-serien så att man verkligen känner ”under huden att det rispar en ända in på kroppen”.

Mångfalden är högst påtaglig i serien. Uppåt 400 personer syns i tv-rutan under den första säsongen.

– Precis som Berlin och Köpenhamn har Malmö ett enormt blandat folkliv och är mycket mindre segregerat och likartat än ställen som Södermalm och Östermalm däralla plötsligt går runt i röda toppluvor.

 

Irya Gmeyner

Bor i Stockholm och Skåne och gillar bland annat Perfumed Genius, James Blake och Billie Eilishs ”vackra melodier i samtidigt ganska nakna och råa produktioner”.

Hon gör sin musik i sitt vardagsrum respektive i en liten stuga med studioutrustning på Södermalm, samt i sin inspelningsstudio på Kulturmejeriet i Lund.

Om skillnaden mellan att skriva filmmusik och popmusik: ”Alltför tät musik fungerar sällan på film. Filmmusik måste ha plats för fler lager och stämningar och vara tolkningsbar på olika sätt”.

Om Gmeyners och Hederos låtskrivarmodell: ”Vi arbetar intensivt i minst tre heldagar och jobbar i sjok. Vi börjar på förmiddagen, äter lunch och fortsätter på eftermiddagen och gör sedan sista sjoket musik på kvällen.”