Irya Gmeyner, beskriver sig själv och sin musik som ett uttryck för drabbande känslor. I sommar väntar turné och skivinspelning. Vi haffade henne för några svåra frågor först.

Vilken är den svåraste frågan i ditt liv just nu?

– Just nu med värmen och allting känns livet rätt osvårt!

Vad är det svåraste du någonsin gjort?

– Jag gick i femman och var jättekär i en kille som gick klassen över mig. Han kunde cykla enhjuling och för att impa på honom ljög jag att jag också kunde det. Han tog med sin enhjuling till skolan. Jag ljög och sa att jag stukat foten. Jag haltade runt ett tag och kom med ena ursäkten efter den andra. När det inte höll längre skolkade jag. Till slut fanns det ingen återvändo, det var upp till bevis. Hela skolan hade samlats och jag hoppade upp på enhjulingen med darrande spinkiga ben och cyklade tre tramptag innan jag stöp i backen och alla skrattade.

Vilken är ditt livs viktigaste vändpunkt?

– Jag fick en rejäl muskelinflammation i armen efter att jag som gatumusiker i York, England, spelat balalajka ute på vintern. Armen svullnade upp och mina fingrar såg ut som små korvar. Doktorn sa att jag aldrig mer skulle kunna spela. Jag var sjutton år och balalajkan var mitt liv, jag kunde inte se mig själv göra något annat förrän min musiklärare sa till mig: “Irya, du måste använda din röst.”

Vad är kärnan i din yrkesutövning?

– Musik. Både skapande och ut övande. Jag söker mig ofta till sammanhang där jag är en del av ett större sammanhang. Allt från band och föreställningar och musik- eller textskapande till att driva olika musikprojekt.

När är du som ensammast?

– Jag gillar att vara ensam. Men oplanerad ensamhet, ovald ensamhet … att bli lämnad. Det är svårt. När jag inte har varit med och fattat beslut om ensamheten. När jag har blivit dumpad, helt enkelt.

Vilket är ditt starkaste minne av kärlek?

– Jag blir ju så fruktansvärt kär när jag väl blir kär. Ett starkt minne: jag cyklade hem en natt i Stockholm när jag just hade blivit ihop med min sambo Pange Öberg, klockan var fyra på morgonen, jag skriker rakt ut av extas och släpper styret och kastar armarna upp i luften, på väg nerför en backe.

Säg en barndomsdröm du inte längre har.

– Jag ville bli brandman! Jag tyckte de såg så tuffa ut. Jobb på liv och död. Min pappa och jag brukade leka med min brandbil och sjunga den engelska barnvisan “London’s Burning”.

Vad tänker du åstadkomma i sommar, och under resten av ditt liv?

–Nu i början på augusti drar vi på turné, till England till att börja med. Och i livet, det är så mycket! Jag har en lång lista. Det blir mer musik, en bunt plattor till, kanske en på svenska så småningom. Jag vill skriva en bok, jag vill jobba mer med musikprojekt med ungdomar, det var väldigt roligt att göra det och det vill jag utveckla. Så en massa intressanta saker som jag inte har en aning om vad det är nu. De får visa sig med tiden.

Namn: Irya Gmeyner.
Ålder: 38.
Bor: Skåne och Stockholm.
Känd för: Sina musikprojekt, kanske främst Irya’s Playground.