De gör musiken till ”Tunna blå linjen”: ”Vi har aldrig gjort något som fått så mycket kärlek”

Bakom musiken för hyllade ”Tunna blå linjen” står återigen Irya Gmeyner och Martin Hederos. Under första säsongen hamnade deras låt ”Urban city” på förstaplatsen på svenska Spotify Viral 50.

I säsong två har de båda multimusikerna nu skapat ett råare musikaliskt tilltal. En mörkare och dovare ljudbild i Sveriges tredje stad.

 

Trähuset öster om Enköping ser ut som Bullerbyn. Knotiga äppelträd, glömda barnleksaker på gräsmattorna och vida åkrar.

En brun kärrhök svävar över idyllen i jakt på en bättre lunch.

I köket i det lånade huset som arbetsplats sitter Irya Gmeyner och Martin Hederos. När vi ses är de uppe i slutarbetet med musiken till den säsong av ”Tunna blå linjen” som just nu sänds på SVT.

Vad skiljer den nya musiken från första säsongen?

– Vi har lagt in lite mer … brusig elektricitet och mer industriell känsla med mer driv, tycker Irya Gmeyner.

– Berättelsen i andra säsongen är hårdare och råare över lag. Den har mer av storstadskänsla. Jag har bland annat tagit upp inspelningsljud från byggplatser och råare miljöer och hackat upp dem som en grund till musiken, tillägger hon.

Martin Hederos understryker hur den andra säsongen berättar mer om Malmös många parallella världar. Som de platser där folk jobbar illegalt och utan försäkringar och skydd, vilket redan första avsnittet påminner om i en fruktansvärd brand.

– Historien har bitvis blivit mörkare, tycker jag. Och dessutom kommer världen utifrån mer in i Malmö den här säsongen, säger han. Berättelsen kryper in under huden på en.

– Det jag gillar mest är samtidigt att den värme bland människorna som fanns med första säsongen av ”Tunna blå linjen” också är kvar den här gången. Det är den som de flesta tycker allra mest om i serien har jag märkt.

I vardagsrummet intill står deras blygsamma inspelningsutrustning: ett par syntar, några bärbara datorer och mikrofoner och så en viola byggd i gran och lönn. Slutarbetet gör de i en skivstudio med trummor och slagverk.

Många har bidragit till resultatet. Bland andra musikern och producenten Povel Olsson med sina dova beats och Linnea Olsson på cello. Dessutom har oud-spelaren Fadi Kutaini levererat arabiska klanger.

Tillsammans har Irya Gmeyner och Martin Hederos skapat tjugo musikstycken, två körverk och femton låtar inför den nya serien. Däribland en specialskriven, gospellik låt till Tousin ”Tusse” Chiza, som flydde från Kongo-Kinshasa som åttaåring. Numera är han känd över hela Sverige efter sin seger i Melodifestivalen med hiten ”Voices”.

– Tusse är ju själv en flykting som kom till Sverige från Kongo-Kinshas. Låtarna i ”Tunna blå linjen” handlar mycket om sådana skillnader i staden, säger hon.

Musiken från ”Tunna blå linjen” ska även spelas som livekonsert i slutet av november och framföras i Stockholm, Göteborg och Malmö. Då medverkar bland andra Gina Dirawi, som sjunger ledmotivet från ”Tunna blå linjen” på arabiska, Tusse och Familjen jämte skådespelaren Amanda Jansson (rollfiguren Sara) som sjunger en låt liksom Joy som också har en roll i serien. Vidare är bland annat Vera Carpe med och Ane Brun (i Stockholm) och Mikael Wiehe (i Malmö), med flera.

Ett återkommande inslag i säsong ett var de många olika typerna av musik, inte minst polisen Saras körsjungande.

– Jo, Saras karaktär utvecklas också väldigt mycket i säsong 2 och blir både mer mänsklig – och gör också större misstag, berättar Irya Gmeyner.

Martin Hederos, som är utbildad musikarrangör, har tillsammans med henne skrivit en fyrstämmig sats för körpartierna i den nya serien.

– Det är väldigt kul att ha med en riktig kör i andra säsongen också , säger han.

– Musiken är bland annat kraftigt influerad av bulgariska damkörer, som vi verkligen gillar. Sedan förra säsongen finns det utöver körpartierna också olika röstfragment i ljudspåren.

Hederos är särskilt nöjd med att också fioler och hans tramporgel har tagit mer plats i den nya seriens ljudbild.

– De instrumenten tillför en innerlig värme i kontrast de råare syntinslagen. När man spelar fiol så hörs ju bokstavligen fingrarnas rörelser över strängarna, poängterar han.

– Min fiol är min egen röst allra mest, tycker jag. Det kommer fram något personligt ur dess tonalitet säger den Karlstadfödde musikern som spelat fiol sedan han var elva och började åka på spelmansstämmorna i Ransäter.

Irya Gmeyner har egna och mycket direkta kopplingar till berättelserna i ”Tunna blå linjen”.

– Jag är precis som seriens Sara uppväxt i det där ödsliga som finns i Norrland och har dessutom bott i Malmö i många år. Precis i de kvarteren där det var rätt stökigt med många skjutningar och bråk, sammanfattar hon.

– Dessutom har jag ett judiskt, östeuropeiskt, påbrå som jag har försökt fånga i seriens körsång. En blandning mellan det ödsliga norrländska och det kraftfulla östeuropeiska. Det här manuset har känts väldigt nära för mig.

Vad tror ni att berättelserna och musiken i ”Tunna blå linjen” har betytt för bilden av Malmö?

– Jag tror att den har fungerat som en stor revansch för många som bor i Malmö, som ju har haft ett väldigt grått rykte, svarar Martin Hederos och nämner Bo Widerbergs film ”Kvarteret Korpen” (1963) som ett annat framgångsrikt exempel (och sedan dess också thrillern ”Bron”) .

– För de jag känner i Malmö är ”Tunna blå linjen” och musiken till serien en väldigt stor händelse. Jag har inte varit med om någon liknande respons sedan jag var med och gav ut… Soundtrack of our lives första skiva 1996.

Gmeyner håller med.

– Jag har inte heller gjort något som fått så mycket kärlek. Det är helt obeskrivligt – och väldigt ovanligt för filmmusik. Mina vänner är så stolta och ser serien som deras. De har uttryckt att det här är det första soundtracket som verkligen fångar Malmö.

Vad har ni lärt er av att göra musik till ett så här omfattande projekt?

– Att renodla. Vi har också lärt oss mycket om samarbete och mötet mellan mina harmonier och mitt melodisinne och Iryas produktioner, melodisinne och röst, sammanfattar Hederos.

– Men vi har ju också en gemensam plattform och är lika gamla men stångas så klart ibland när jag vill finta in Beatlesackord i musiken.

Irya Gmeyner – som redan 1996 började jobbade med det musikaliska projektet Urga för Cirkus Cirkör – återkommer till hur hon och Hederos fungerar som duo:

– Ofta letar vi efter ett tydligt tema och vinjetter som vi sedan bygger musiken utifrån. När vi väl har hittat den känslan så kan vi börja breda ut oss musikaliskt, säger hon och tystnar.

– Det vi gör är onekligen ett lite annat sätt att jobba på än att göra en popskiva.