Det är dagen efter när Sydsvenskan träffar Irya Gmeyner. Kvällen innan var det releasefest för hennes ep och trots att Lundalägenheten som hon delar med musikimpressarion Pange Öberg har vädrats och städats vittnar en champagnekork om att det slogs klackar i taket. Inne vardagsrummet står en gigantisk lampa fortfarande riktad mot en provisorisk scen.

– Det är Ingmar Bergmans gamla strålkastare. Det kom lite fler igår än vad vi räknat med och blev rätt sent, säger Irya Gmeyner.

Mycket av kärnan i det nyinspelade materialet har åtskilliga år på nacken och skrevs när Irya frontade bandet The Gmeyner.

– Det började gå lite fort runt The Gmeyner så jag drog i handbromsen. Jag ville helt enkelt ta ett varv till med låtarna.

Irya Gmeyner fortsatte utan bandet. Men istället för ett varv i ensam majestät blev det fortsatta arbetet ett potpurri av influenser. Ett femtontal namnkunniga musiker har medverkat vid inspelningarna, finns det inte en risk att den egna kreativa glöden dränks i en uppsjö av tunga namn?

– Nej. Jag och Pange hade hela tiden en klar bild över hur vi ville att det skulle låta och frågade de musiker som vi trodde kunde tillföra den känslan. Det är ett drömläge egentligen: många inputs men i slutändan är det vi som bestämmer.

Det här hänt en del sedan Irya Gmeyner lämnade gröna vågens gemenskap i hälsingländska Delsbo för att med en balalajka som vapen pröva lyckan som gatuartist i engelska York.

I mitten av 90-talet befann hon sig i Stockholm. Tillsammans med bland andra Tilde Björfors togs de första stegen mot vad som skulle bli Cirkus Cirkör.

– Tilde hade kontakter med massa folk i Paris och dessutom umgicks vi med allmänt galna människor. I samma veva startade vi bandet Urga.

Det som startat som en liten teatergrupp växte. Urga gjorde 700 koncerter på fyra år.

– Vi blandade det galna partyt med det judiskt sorgsna. Det var inte speciellt organiserat, ena dagen åt vi rå fisk efter en koncert i Japan för att dagen efter befinna oss i redlight district i Belgien.

Men när erbjudandet kom om att göra ytterligare två år med Urga och Cirkus Cirkör sa Irya Gmeyner nej.

– Urga var extrem energi och party, men jag ville göra något annat.

Tillsammans med Pange Öberg har hon tagit sig an arbetet som ska resultera i släppet av en fullängdare.

– Han är medmusiker och medlåtskrivare. Men det tog ett tag innan vi vågade sätta allt på ett kort, det är klart det är en risk att arbeta tillsammans om man är ett par.

Trots erfarenheter från Yorks gator till cirkusmaneger är soloprojektet i vissa avseenden en tur i okänd terräng.

– Jag var punkare som ung och det sitter i. När det är ösigt ska det vara ösigt så man baxnar. Det här är allvarligare, energin ligger i att vara närvarande och det kräver mer av lyssnaren.