När Cirkus Cirkör återvänder till Boden kommer de med “en cirkusshow om något så enkelt som livet”.

Totalteater, ingenting annat. Bilder och stämningar, snarare än en berättelse. Tablåer som uppstår och försvinner. Allt till Irya’s Playgrounds fantastiska musik – bara den är värd resan till Boden.

Inside Out fick sin premiär 2008 och har sedan dess turnerat, inte bara i Sverige, utan också i Finland, Norge, Ryssland, England, Italien, Tyskland, USA och Frankrike. När den nuvarande turnén i samarbete med Riksteatern är över väntar Nya Zeeland och efterfrågan finns från flera platser i Europa och Australien – enligt uppgift lär det hela rulla på ytterligare ett par år.

Det säger en del om populariteten!

För hjärtat är livet enkelt, det slår så länge det kan. För människan är det hela mer komplicerat, säger Cirkus Cirkörs Tilde Björfors, och närmar sig inte bara våra själar, utan gör också djupdykningar rakt in i människokroppen.

Att livet hänger på en skör tråd, visade hon redan i 99 % unknown, även den spelad i Boden. Nu visar Cirkör med tydlighet att det inte bara är livets idé, utan också cirkusens.

Här är poesin på allvar, positivhalandet låter visserligen hemtrevligt, men ett enda litet misstag kan få förödande konsekvenser, något vi påminns om gång på gång. Här behöver ingen cirkusdirektör påbjuda tystnad, här sitter vi andäktiga och håller andan när cirkusartisterna störtar mot golvet i hisnande farter.

Den här gången befinner vi oss verkligen på en cirkus av gammal sort. Ett myller och ett kaos, en tillåtande miljö. Äldst och skrynkligast är Julia P, en gammal lindansös med smak för magi. Och humor – vilket hon inte är ensam om i denna förställning.

Ur publiken hämtas den nutidsstressade Erika upp och hur det nu går till förlorar hon sitt hjärta där på cirkusen. Bär det i handen, skyddar det från intrång. Med livsmuskeln utanför kroppen utmanar hon sina rädslor och återfinner sig själv där mitt i manegen.

Emellanåt är det som att stiga rakt in i en dröm – cyklar som ljudlöst far fram genom luften, en människa som faller genom rummet, singlande ballonger. Man skulle kunna kalla det för ett kaos, om det inte vore för att varje rörelse är så precist planerad. Livet och cirkuskonsten hänger som sagt var på en skör tråd.

Totalteater, ingenting annat. Bilder och stämningar, snarare än en berättelse. Tablåer som uppstår och försvinner. Allt till Irya?s Playgrounds fantastiska musik – bara den är värd resan till Boden.