PÅ GÅNG

Hon var med och startade Cirkus Cirkör och bandet Urga. Gav sig ut på en världsturné under tre år men drog sig sedan tillbaka för att allt gick för fort.

Irya Gmeyner är en musiker som haft många järn i elden men som hellre vill skriva texter och göra egen musik. På onsdag gör hon dock ett stort undantag – då ser vi henne som en av artisterna som tolkar David Bowies låtar på Debaser.

Aktuell: Tolkar låtar av David Bowie på Debaser på onsdag.
Andra artister som medverkar är Magnus Carlson, Kristofer Åkesson, Montt Mardié samt en hemlig gäst. Insläpp klockan 19.00.

David Bowie har varit en artist som funnits med länge i Irya Gmeyners liv. Hennes föräldrar spelade ofta hans musik i hemmet, men det var som tonåring hon fick upptäcka honom på riktigt, på sitt eget sätt. Först Ziggy Stardust för att sedan ta sig framåt i hans musikkarriär.
Och nog har David Bowie betytt mycket för Irya Gmeyners musikaliska utveckling, inte minst som inspirationskälla när det gäller hennes framträdanden.
– I likhet med Bowie gillar jag också att vara färgstark på scen, jag har alltid gjort en grej av utstyrseln och klädseln, så det är en sak jag kan känna igen hos honom.
Hon berättar att det inte är hennes grej att bara gå upp på scen i jeans och en t-shirt utan att hon gärna vill göra något annorlunda. Som att bära olika peruker som hon gjorde när hon var yngre. Nu får perukerna ligga kvar i lådan där hemma men det är fortfarande klatschigt som gäller.
– Jag gillar att flirta med det androgyna och med transvärlden. Precis som Bowie.

Irya Gmeyner kommer liksom David Bowie från England. Hon växte upp i New Castle, flyttade till Sverige när hon var fem år men flyttade sedan tillbaks i tonåren.
För att försörja sig började hon som gatumusiker och spelade balalajka, ett trekantigt instrument.
– Det var mest en grabbgrej att spela detta så jag blev rätt fort hajpad och kunde vissa dagar dra in tusen spänn i timmen, säger hon och flinar.

Men Sverige lockade igen och Irya tog sitt pick och pack och flyttade tillbaka. Efter bara några år hade hon hunnit starta ett eget gymnasium med några kompisar, grundat Cirkus Cirkör, bildat bandet Urga och gett sig ut på en omfattande världsturné.

Men vänta lite, du startade alltså ett eget gymnasium?
– Ja, det fanns inga gymnasium som höll på med pop-och rockmusik samtidigt som man gav undervisning i traditionella ämnen som matte och svenska. Så då startade vi ett. Det fanns ju vissa krav men vi klarade av dem så.

Gymnasiet kallades “Projektet” och eftersom ekonomin var begränsad erbjöd Irya Gmeyner olika tilltänkta lärare att passa deras barn och kratta trädgårdar i utbyte mot att de undervisade.
– Men efter ett litet tag fick vi lägga ner. Men det var helt klart en kul erfarenhet.

Det var i samband med detta som Irya träffade Tilde Björfors och tillsammans startade de Cirkus Cirkör. Tilde höll ihop artisterna och Irya stod för sång och musik. Parallellt med detta föddes så småningom även bandet Urga.
Bara två veckor efter att bandet skickat in sin demo till ett skivbolag fick de skivkontrakt och efter ytterligare en månad gav de sig in i studion för att spela in.
Med Urga blev det tre skivsläpp och en omfattande världsturné under tre år. Men det var också nu det tog stopp för Irya.
– Jag kände “nej nej nej”. Det gick alldeles för fort. Och jag fick nog av allt turnerande. Jag ville göra inåtvänd musik och jobba med texter. I denna veva träffade jag Conny Nimmersjö från Bob Hund.

Tillsammans började de skriva låtar vilket gick så bra att de fortsatte och till slut hade Irya ett nytt band. Men nu började det gå fort igen. Bandet erbjöds att delta på kalasturnén och återigen blev det ett “nej nej nej” för henne.
– Tillsammans med Pange Öberg som var gitarrist i bandet bestämde jag mig för att jag bara ville skriva låtar ett år och inte göra någonting. Det var också nu som jag bestämde att jag ville vara soloartist med ett band.

Så det är här Irya Gmeyner befinner sig just nu i sagan om sitt liv. I höstas släppte hon sin debut-EP:n ” The Basement Takes From Textilgatan 7″. Och nästa kapitel? Fullängdaren såklart.
– Vi håller på att spela in den just nu och den släpps i september. Men jag vet faktiskt inte vad den ska heta än.

Sin egen musik vill hon beskriva som färgstark fast ändå avskalad med någon slags energi i botten.
Men att ha Bowie som en av inspirationskällorna vid sidan av Cat Power och Carole King, är inte det lättaste.
– Ska man skriva låtar som honom får man ju komplex redan innan man börjat, säger Irya och skrattar.

Vad gillar du bäst med Bowie?
– Han har en fantastisk röst och har någon okontrollerad kontroll. Trots att han har extrem koll på det han gör får man ändå en känsla av att han bara har lekt fram saker. Och sättet han bygger låtar – bara versarna är som låtar i sig.

Favoritlåt med honom?
– Oj, jag kan inte bara säga en. Men Rock’n’roll Suicide är en av dem. Men i övrigt är det ju de klassiska hitsen. Heroes. Starman. Kan fortsätta länge!

Är det inte svårt att välja ut vilka låtar du ska tolka?
– Jo, absolut! Jag kanske inte ska avslöja det, men det kanske blir Rock’n Roll suicide. Om inte någon av de andra som är med vill göra den. Vi har ju bara ett rep med bandet så allt bestäms då. Som tjej kan man vara lite begränsad av låtarna också eftersom röstlägena är svåra. Så visst, det kommer bli lite läskigt att tolka Bowie, men samtidigt så oerhört kul. Det är inte varje dag man får en chans som denna.